En konsert byggt på några av Mauro Scoccos låtar.

Tanken var att med hjälp av sångare och musiker med olik kuturell bakgrund låta Mauro Scoccos musik formas om till något för oss unikt. Vi sökte efter kvinliga sångare mellan 16 och 25 år, för att ge unga tjejer en möjlighet att möta en trevlig publik, nåt som Damkören har varit välsignad med under de år vi har gett konserter.

Idé och verklighet gick dock inte riktigt ihop. De musiker jag presenterade min idé för tyckte den var rätt korkad och kom därför inta att ställa upp.

Så, de smått fantastiska Micke Hjort, Niklas Lindblom och Göran Karlsson tog sig an kompet tillsammans med Barnabé Soya, som blev tillfrågat om att vara med på spelningen medans han låste upp sin cykel utanför Värmekyrkan med trumman på ryggen. Anna-Klara Skarp och Linda Yousef anmälde sitt intresse för solistuppgifterna.

Konserten blev sen en rolig resa genom det okända och oprovade. Mauro Scocco fick sej några törnar. Vi gjorde helt enkelt hans låtar annorlunda och i mångt och mycket bättre än vad de presenteras på hans skivor.

Jag är mycket stolt över körens tålamod inför och insatser under konserten. Lite synd är det att vi inte har råd att göra spelningen flera gånger, men vårat publikunderlag räcker inte längre.

Så, tack till alla medverkande och till Damkörens fantastiska publik som tillsammans med oss åker kors och tvers genom pop och rockmusiken på jakt efter nya uttryck.

Vilka låtar vi gjorde?

Sarah, Ingen vinner, Till dom ensamma, Varje gång jag ser dej, Jackie, Så länge vi har varann, Vild, Vem, Himlen runt hörnet, Långsamt farväl, Tusen röster, och Det finns.

Lägger vid det första affischförslaget i brist på annat bildmaterial. Affischen blev ratad, den var på tok för blågul.